Turist i sin egen by

Med lånad cykel, på vift igen. Pumporna. Så lätt, så fritt att röra sig på två hjul genom byen. Första stopp: St Nicolai kirke. Kyrkan som inte längre förmedlar Guds ord men tjänar som utställningslokal. Vitmålade valv som böjer sig över samtida budskap. En dansk fotograf, Annette Merrild, visar fram en antropologisk resa gennom fotografier av medelklassens vardagsrum runt om i Europa och USA. En skapad illusion av människans, trots kulturella skillnader, likartade bon.

Amalienborg, den lille havefrue och H.C Andersens grav fick också besök. Förundran över busslassen som stockade sig längs lange linie. Kineser, Amerikaner, Finnar på jakt efter det danskaste danska. En skymt av den oskuldsfulla sjöjungfrun, så skickligt marknadsförd, blir kronan på verket för turistkaravanen.

Vidare rullade cyklarna till Nørrebro och Jægersborgsgade. En gata där småbutikerna från gammal tid återskapats. Købmanden, frisøren, udda klädesbutiker och ett karamelleri. I antikaffären fick vi hela historien bakom Kongelig Dansks muselmaleri. Historien om hur ett holländskt vardagligt mönster blev till luxuöst danskt porslin.

Sköna café Props och efterlängtat kaffe fick avsluta eftermiddagen. På ett slitet bräde, några parti backgammon. Nyöppnade café Lea på andra sidan Blågårdsgade får svårt att mäta sig med den inrökta atmosfären på Props. Caféet känns som ett Nørrebroskt vardagsrum, slitet, brugt med värme av alla som passerat. Dessutom är allt från bord till spel och porslin till salu om man skulle vilja bära med sig lite av den Propska själen. På Elmegade möttes vi av torsdagsdemonstration för Jagtvej 69. ”Ryd rådhuset”, ”Ungeren bli’r”! Skön energi och vittne om styrka i gemenskap och en stark tro på ett mångfaldigt samhälle.

Sommarköpenhamn på cykel och mitt danska hjärta bultar!